onsdag 6 juni 2012

Man skulle inte kunna tro...

att jag satt hemma i soffan igår och grät krokodil tårar för att pojken fick svårigheter, och var trött så trött... För ikväll har vi fått umgås med en helt annan pojke. Han har orkat vara vaken i nästan 1 timme och 45 minuter! Helt otroligt. Studerade mamma hela tiden, låg och smackade, ville ha mat.. Och när han äntligen fick tissa en stund var han redan lite trött men blev så lycklig... Suttade och somnade var om varandra så då glömde han lite bort att andas men gick upp hela 3 g på 10 minuter... ( Vi går enligt ett schema vilka tider han får mat, var tredje timme och för tillfälle får jag amma bara 10 minuter och väger honom för och efter).
Det hade varit magen som hade bråkat här före... När den nu äntligen kommit ordentligt igång efter i natt så har han mått så mycket bättre och inte fått sina apner. Skönt. Total lycka igen en gång. Dessutom så hade de flyttat rum tills jag kom tillbaka, så nu får vi vara i lite mera lugn och slipper säkert till familjerummet i helgen.Ifall det inte stöter på flera komplikationer.
Själv har jag spenderat några timmar på strampen i gott sällskap och god mat. Fick prata med två kvinnor som också fått prematurbarn och visst är det skönt att dela tankar med de som vet hur det känns... Nu är jag så nöjd och glad med dagen att sömnen kommer att smaka bra inatt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar