Fick höra igår av en bekant att gör man hur som helst kommer man alltid att ha dåligt samvete för någonting som handlar om barnet. Eller hur man uppfostrar barnet.. Tanken slog mig inte att det skulle hända redan idag...
Var jätte nöjd när jag kavlade mig upp inatt för att pumpa, satt på datorn och läste någon blogg på samma gång och blev pigg. Gorr nöjd gick jag tillbaka och sova och låg länge och vred mig för jag var ju pigg... När klockan ringde idag på morgonen 07.15 snoozade jag som vanligt och vaknar nästa gång 08.25 av att min vän skickade meddelande och ville ha skjuts på samma gång jag skulle till sjukhuset till klockan 9.
Vilken panik.. Jag flög upp ur sängen, visste inte åt vilket håll jag skulle börja gå... Genom svettig, satte jag kläder på mig, men konstaterade att jag behöver min morgon dusch och en kopp kaffe. Ringde till sjukhuset och sade att jag inte hinner dit till klockan 9 att de måste ge mat åt Romeo och inte vänta på mig... Efteråt kom gråten.. Vilken mamma försover sig för morgontvätten och morgonmatningen.
Var på sjukhuset halv 10 och berättade att jag försov mig. Skötarna var vänliga, de var nöjda för de hade fått styla lillen och gräva efter fina kläder i vår klädpåse, och en annan skötare sade: Vad bra att du fick sova lite längre.. Bra jo, men paniken som jag haft i kroppen hela dagen efter det har gjort mig ännu yrare och tröttare så då kommer vi till den misslyckade frun.
For efter hjärtat från jobbet 15.00 och har varit en bitch hela tiden efter det även fast han bara försöker uppmuntra och hjälpa till. Orden han sade just före han for iväg till butiken var: Han hoppas verkligen att han sen är uppvilad och orkar ta hand om båda oss när vi kommer hem från sjukhuset eftersom jag kör mig själv till burnout. Det fick mig att tänka lite kanske jag behöver ta lite vila någon dag så vi orkar.... Och släppa all stress som jag har... De flesta dagar är jag jätte pigg och orkar köra på men man behöver höra på kroppen när den säger ta det lugnt och vila nu en stund...
Förlåt och tack!
Åh, känner så till den där känslan av att vara misslyckad och inte riktigt räcka till. Har haft två pojkar på barnavdelning i Vasa, dock inte för att de var prematurer, och man ville alltid vara där och kände sig "dålig" och längtade dit när man inte var där. Helt splittrad. Snälla du, ha inte dåligt samvete för att du försov dig. Allt gick ju bra ändå. Du måste också tänka på dig själv för att orka sköta om ert barn sen. Jag blev utbränd efter att ha fått vårt sista barn och då kände man sig verkligen misslyckad. Sköt om dig och ett stort grattis till Er fina kille :)
SvaraRaderaTack för dessa fina peppande ord.. Skall unna mig en sovmorgon någon dag när hjärtat börjar med sin ledighet nästa vecka :)... Vill ju orka med så mycket men vi är ju människor alla. Hoppas allt är bra med er nu.
SvaraRaderaSnälla, ha inte dåligt samvete! Det blir ingen bättre av. Försök istället tänka långsiktigt, fast det kan vara svårt beronde på hur läget med lillkillen är. Han vet ju inte om några veckor att du inte var där den där morgonen och valde hans kläder, men han kanske vet att du är lugn och utvilad och att ert parförhållande finns kvar då han växer upp. Jag hade dåligt samvete inför prematurbabyn på sjukhuset, barnet o mannen där hemma, fast jag själv var helt dödsslut och ens känsloliv genomgick en bergodalbana som inte går att beskriva. Minnen kommer tillbaka då jag läste det du skrev. Nå, vår lillis fyller snart tre och han är världens finaste, ingen skulle kunna tro att han fötts för tidigt. Önskar er allt gott! Sköt om er och ta vara på sömnen! :)
SvaraRaderaJ
Det värmer att veta att man inte är ensam och att det har gått så bra för er andra.
SvaraRaderaTack J.
Ikväll har vi egen tid på tumis och då skall vi försöka slappna av en stund och njuta av varandras sällskap :) Trevlig helg.