Tror jag blev lite...

till kär om det går.. Har varit hemifrån i 6 timmar idag, drop in frissa, stan och sen städat hos syster för kommande dopet... När jag äntligen slapp hem satt en liten missnöjd/gnällig pojke i pappas famn.. Han studerade mig länge länge och jag sa att mamma tuli kotiin och pratade (ser lite annorlunda ut med pannlugg, blev typ barnslig tillbaka). När Romeo fattade att det var mamma började han le, och le pånytt och le och nästan skrattade. För första gången på riktigt. Jag tror jag smälter... Underbara kärleksfulla älskade pojke <3

Nu har jag gräddat 60 små pizzor.. Smakat på två och avnjutit en kall cider.. Nu tar jag natt och fortsätter imorgon.. Det blir nog bra det här även om det är lite stökigt före vi får kaffe serverat.

Alltså på riktigt...

Efter den här veckan som varit full med stress så tänker jag när dopet är avklarat försöka njuta en stund av att göra ingenting.. Jag är så uppjagad hela tiden att jag kan brista i gråt vilken sekund som helst... Och var som helst... Fullt upp hela tiden.. Hinner inte göra någonting alls men att bordsdekorationerna blir lite som dom blir, och att jag köper vissa varor att bjuda på färdigt får vara som det är.. Duger det inte kan man gå ut eller liknande för mitt humör håller på att ge upp... Totalt..
Det här med att blogga har ju varit lite på häng det med men det bjuder jag på..

Vi drar en dagens bästa:
Idag var det premiär för mamma barn gruppens träff. Jag var utan bil så jag gick dit... Visste inte var det var så gick en bra extra bit och kollade inte på klockan en ända gång för att inte stressa upp mig.. (Tänkte att när jag kommer fram och ser på klockan och om jag är över en halv timma för sen så går jag hem tillbaka). Men det gick bra, det tog en timma men jag var där 10 före två. Dagen gick ut på att alla skulle presentera sin bebis och hur förlossningen, amningen och sånt har gått. Måste säga att det känns på sätt och vis lite vemodigt... Jätte roligt att vara och få nya bekanta, och baby vänner för vi skall ju ha flera träffar såklart..
Nu vet jag inte hur jag skall skriva det här så det inte misstolkas eller som om det skulle låta att jag är ondaste människan i världen men att sitta och jämföra (som man automatiskt gör) hur deras 6-8veckors babysar är utvecklade mot vår Romeo som är 15 veckor tar lite sjukt i hjärtat på sätt och vis. För vi ligger efter.. Och det kan man inte undvika.. Korrigerad ålder skulle han nu vara 4 och en halv vecka och det är det man skall komma ihåg.. Så går utvecklingen.. Men visst det känns lite jaa när man är med andra och då inser det så bra.. Jag kan inte förklara.. Och jag vill inte ha en massa kommentarer kan du inte vara nöjd med att det har gått så bra för honom och så. För jag är nöjd, jag är glad och jag är evigt tacksam att jag har fått en så liten son som det har gått så här bra för det är jag...
Nu är det nog bäst att jag går och sover så jag inte stor tjuter här av trötthet snart, för imorgon skall jag orka vara på humöret när jag skall och städa till syrran, göra resten av dopförberedelserna och såna grejor.
Misstänker att jag inte kommer att infinna mig på bloggen före söndagen när allt är överstökat. så bjuder på lite bilder inför kommande..
Ha en underbar helg!

Okej av någon oförklarlig anledning får jag inte uppladdat ett ända foto för tillfället så kanske måste försöka smyga in ett par lite senare..

Jag skall lagom...

skriva att här sover vi inte mera på natten för chi fick vi när vi försov oss idag när vi skulle till rådgivningen.. Snacka om att vi fick lite bråttom när jag öppnade ögonen och kollade på klockan som visade kvart före 9... Tid till rådgivningen hade vi halv 10..
Jag hoppade upp från sängen, tog Romeo till en snabb tvätt.. Matade, satt själv fast håret i en slarvig hästsvans, lite mascara och kastade i mig en kopp kaffe på samma gång Romeo fick mat.. Väldigt nöjd över att han inte var så där jätte arg och jag fick på honom ytterkläderna utan större problem och så halv sprang vi till råddan. Var där 9.35. Vi lyckades.
Pojken min har växt så det knakar vågen stannade på 5020g och lång var han med hela 57.3 cm.. Vi gör typ ett rakt streck uppåt på vår kurva, så behöver inte vara så där värst orolig om han får tillräckligt med mat. Men eftersom han verkar vara så hungrig fast han dricker mycket tyckte vår råddan tant att vi skall börja ge välling åt honom efter ett par veckor om magen blivit van med nya maten.. Sen börjar vi med potatis och sånt. (Tycker han växer så snabbt vår liten, han blir ju stor).
Så fick han vaccin, det var ju inte så roligt. Han blev så lessen. Väl senare på eftermiddagen har benen varit så sjuka och han har mått dåligt annars också. Han har varit gråtig och vill ligga jätte nära i famnen.. Typiskt att jag skall ha värsta hostan för det är ju inte precis lugnt att sova på mitt bröst när jag hostar var femte minut. Som TUR var fick vi faster Nina på besök och Romeo njöt av att få sova på Nina i säkert ett par timmar. Välkommen åter faster!
Så har tröttheten tatt över precis som sist. När han fick rota vaccin sist sov han hela nästa dag och man fick väcka honom till mat. Nu när värken har lugnat ner sig med hjälp av lite värkmedicin så verkar det gå likadant den här gången. Jätte trött.

Idag är det precis en vecka efter Romeos operation.. Det firade vi med ett bad... Har inte fått bada på en vecka. Det tyckte han ändå var jätte skönt fast han var så trött.

Ja vet ni...

hos lilla familjen E är det rätt så usligt för tillfället... Romeo är jätte lessen 24/7.. Misstänker att det är magen, och vi håller på att byta mat åt honom som läkarna rekommenderade men detta har inte ännu gett resultat, utan pojken gråter, skriker, gråter och skriker.. Han vill inte mera sova ordentligt på natten heller. Tacka vet jag att vi har rådgivning imorgon för jag börjar känna mig lite hjälplös..
Det hjälper ju inte det heller att jag blev sjuk i helgen.. Fick en en dunder flunssa, halsen var så sjuk så jag kunde inte svälja och näsan den bara rann och rann..
Hur som helst var vi och firade fammo igår (som haft födelsedag redan tidigare). Vi var illa tvungna att åka norrut eftersom hunden skulle hem och vi måste få allt tårt planering klart till dopet och ta hem dop klänningen.. (Som btw var underbar, han kommer att bli så fin). Men i alla fall när vi åkte hem började må ganska dåligt... På natten började jag spy.. Som om det inte räckte med flunssa utan skulle dessutom få ett släng av magsjuka.. Ni kan fatta hur slut jag är...
Därför har jag inte varit så aktiv på att uppdatera här men magsjukan verkar i alla fall bara vara något förbigående för nu när jag ätit ikväll mår jag betydligt bättre..

Äntligen hemma igen...

Idag slapp vi äntligen hem..
Men vi kom redan igår från Tammerfors.. Läkaren tyckte vi skulle vara i Vasa på sjukhuset ännu en övervakningsnatt p.g.a att Romeo då hade fått ett par apner.. Så ambulansen kom efter honom klockan 12 och åkte till Vasa. Vi bestämde oss själva för att köra efter i bilen så vi skulle få i oss en bit mat på vägen när resten av dagen/kvällen/natten skulle spenderas på sjukhuset igen...
Vi var ändå bara en halv timma efter ambulansen där.. Romeo hade fått mat och låg i sängen och väntade... Sen var vi där hela kvällen.. Natten gick bra, inga saturations fall och andra besvär så efter läkarronden klockan 10 fick vi åka hem.. Jätte skönt. Träffade på både skötare och läkaren från teho tiden på barnavdelningen.. De tyckte Romeo hade växt så mycket och visst har han det. Satt honom på vågen på morgonen och han var hela 4935.. Nästan 5kg:s klimp..

När vi for hem fick vi ännu en nalle med oss för att Romeo har varit så duktig. Jag är väldigt glad och tacksam för att allt ha gått så bra..Nu skall han bara läka helt så får vi se resultatet..

Jag är också så glad för att jag fått en pojke med sömn gåvor.. Ni vet hur det är på sjukhuset man sover ju aldrig bra där, och efter den här stressen kände man sig totalt slut i kroppen... Men de fixade jag och Romeo galant när pappa for och jobbade kväll.. Vi tog en middags lur på ca 4 timmar..Mamma tackar..

Efter en lång dag här på Tays...

har vi nu kommit till hotellet för att ladda batterierna...
Vi for till sjukhuset till klockan 9 när det var planerat att Romeos operation skulle vara klockan 10. Det drog ut rejält på tiden, och lillen fick dropp som tur var för han började bli ganska tjurig när han inte fick mat...
Klockan 13 följde vi honom till operationssalen och sade hejdå för stunden.. Det var så synd om honom.. Han såg så liten ut där på bordet och hade stora funderande ögon.. Fick svälja mina tårar i många timmar...Då var det bara att vänta och vänta och vänta... Klockan var närmare 18.30 när vi fick fara efter honom till uppvakningen. Han sov nog ännu då och hade haft lite små apner så han måste i alla fall flyttas från kirurgiska till intensiven. Kirurgen kom och pratade och allt hade gått bra i operationen. Om han inte får flera apner eller något annat konstigt så får vi troligen åka hem imorgon. SKÖNT. För det är så förbannat jobbigt att lämna honom- förra natten har vi fått sova så nära i hotell sängen och nu måste man igen lämna honom med främlingar.. Stackars liten. Må pojken få vara frisk nu efter det här, för det tar så sjukt i mamma hjärta att behöva vara med honom på sjukhuset..
Nu skall vi försöka sova så gott det går här och sen slipper vi tillbaka och hoppas vi får packa lillen i bilen imorgon och åka hem..

Halvvägs till Tays fick vi tanka Romeo och våra magar med kaffe och glass

En fundersam resenär <3

skönt att vara framme på hotellet

I väntan på operation...

Packat och klart...

Nu är min och Romeos väska packade, hotellet är bokat så nu väntar vi på att papsen skall komma hem, vila sig en stund och så åker vi iväg till Tammerfors...
För tillfället känns det väl helt okej, lite nervös är man klart för sövandet och själva operationen men när jag tror att resultatet blir så mycket bättre än vad det är nu så man måste bara se positivt framåt...
Och så här mycket stress tar lillen över vår resa

Inatt hände här något obehagligt... Romeo hade värsta magknipet han haft någon natt.. (antar att det var magknip). Han grät och hade så mycket slem/spott i munnen och jag vet inte om det fastnade på något vis i halsen eller om han inte fick det svalt när han grät men han fick absolut ingen luft.. Händerna bara viftade i full panik och man såg paniken i hans ansikte när han kippade efter luft. Jag flög upp ur sängen med pojken i famnen, svängde på honom och klappade på hans rygg... Blåste luft i hans ansikte och försökte få ut slemmet.. Hjärtat sprang med väldans fart ner till köket efter vår näs sug och ut kom en massa.. Men det hjälpte sen för efter det andades han helt bra igen.. Men fy vad rädd jag blev... Jag bara tänkte om han nu skall sövas och sen inte får luft ordentligt... Men det var väl någon typ av mjölk slem för på dagen har han inte alls varit snorig eller så utan helt normal. Så vi hoppas det bara var något tillfälligt.

Jag väntar att han skall vakna nu så han får äta och så far vi iväg på en promenad så vi båda två får lite frisk luft före vi åker iväg...

Helgen som gått...

Kan inte ha varit mer lyckad än var den var.. Romeo har mått ganska så bra, bortsett från lite magknip från och till men vi visste ju nu vad vi skulle göra för att hjälpa och bråcket har gått att trycka in så det har varit perfekt... Nu väntar vi bara till tisdagen och ser hur det går sen då...

Igår (Lördagen) åkte jag och Romeo efter min vän och kollega Leena så åkte vi en 100 km till Kauhava och hälsade på en annan vän/kollega som fått en liten flicka i Juli.. Hon var så söt, en massa långt långt mörkt hår, och man såg nog att det var Marikas flicka.. Liten och liten för hon var ju större än Romeo men i alla fall... Där fick han en ny vän igen fast de båda två bara sov och åt... Vi sade nog att de hinner nog ännu någon dag bråka med varandra för vi skall hålla kontakt och träffas så mycket det går även om vi bor en bit ifrån varandra.. De hade ett jätte fint hem det var första gången jag var där efter att de byggt färdigt sitt hus.. Blev som förälskad i husmodellen och kom hem på kvällen och sade åt hjärtat att nu har jag hittat vår husmodell...
Vi blev bjudna på en massa gott och spenderade hela dagen där. var hemma först på kvälls sidan.

Idag blev jag serverad frukost på sängen.. Inte alls illa det..

Sen åkte vi till syrran och grillade.. Alltid lika skoj att vara där.. Och vi åt god mat.. Var en bra stund där.. Sen åkte vi ännu därifrån till hjärtevännens efter bykmedel som hon hade köpt åt oss på tarjous. stannade över på en kopp kaffe och Romeo fick äta före vi kom hem.. Så bättre helg än så här kan man nog inte ha.. Omringad av underbara människor hela helgen <3
Nu skall jag börja packa väskorna inför vår Tammerfors resa och sen blir det filmkväll hos Lilla familjen E.

Så var vi hemma igen...

På onsdagen mot kvälls sidan började Romeo vara ganska orolig och riktigt gnällig... Det hjälpte inte med mat, sömn, gos och närhet.. Han bara grät.. Jag bad hjärtat ringa sjukhuset och prata med dem eftersom bråcket såg ganska annorlunda och stort ut... Han ringde jouren (som meddelade vi har inte resurser för såna här ärenden), akuten och två kirurger... De bad oss komma in..När vi väl kom in blev det akut sak.. Kirurgerna pratade med varandra, ringde till Tammerfors och frågade om vi skulle komma dit direkt.. Vi stannade i alla fall i Vasa övernatt på barnavdelningen och ambulansen skulle hämta oss på morgonen klockan 5 för vi skulle vara i Tammerfors 8 för operation..

Natten gick nog bra, Romeo sov bredvid mig men jag sov ju förstås inte en blund.. Jag var så rädd att han skulle trilla i golvet för sängen var så smal.. Hur som helst, skulle han ju fasta och det gick rätt så bra han var inte så gnällig för han brukar sova bra. Ambulansen kom (samma chaffis som skjutsade mig till tammerfors på natten när vattnet hade gått), och vi åkte iväg. När vi kom fram kom kirurgen in och tittade på Romeos bråck och ooops det var borta... På kvällen/natten betedde det sig som ett inklämt ljumskbråck vilket är väldigt akut men på morgonen var det borta.. Kirurgen sade att det beror säkert på den skumpiga ambulansfärden.. Hon sa att det brukar kunna bli sådär att det far tillbaka då.. Och tur var ju det, eftersom tarmen visst kan få syrebrist om det är ett inklämt bråck. Hur som helst så sade hon också att det inte är bra att operera när det har varit ett inklämt sjukt bråck för att det är så uppsvällt.. Att det kan komma så lätt på nytt då. Vi blev på barnkirurgiska över natt i alla fall för övervakning och fick en ny operationstid för tisdagen. Det skall ju i alla fall opereras bort snabbt, när det är så stort besvär av det.
Måste ännu bara säga att vården på Tays är nog något otrolig, personalen är jätte trevlig och kunnig, och läkarna är super trevliga och pratar med oss som människor... sen är det ju en trygghet att få vård på ett ställe som är specialiserat att ta hand om barn.. Vi pratade också med anestesi läkaren idag och han var av den åsikten att Romeo inte behöver fara till barnintensiven utan kan stanna på barnkirurgiska som nu...Så på måndag kväll packar vi väskorna och åker mot Tammerfors igen.. Vi tar in på hotell en extra natt så behöver vi inte starta så jätte tidigt och åka lång väg när Romeo måste vara fastande...

Måste ännu bara skriva att på torsdagen kom det två sjukhusclowner och hälsade på i vårt rum.. De sjöng från hela hjärtat om Romeo som söker sin Julia osv. De var jätte bra och skojiga... Romeo tyckt mest att de sjöng natt sång för han somnade när gitarren började spela..

Väntade på baby news...

Hela dagen igår... Min vän från södra Finland skickade meddelande på morgonen att det hade blitt lähtö på natten till sjukhuset... Jag väntade och väntade.. (Tror hon väntade ännu mera..) 16.30 pratade vi ännu i telefon och då mådde hon helt bra, men ingen bebis ännu...
18.30 skickade hennes mamma meddelande att det hade kommit en liten flick bebis.. Vilken glädje.. Det kom en liten tår, och senare på kvällen skickade Fanny själv ännu en bild av ett litet skråttigt flickbarn.. Så söt. Jag är så glad att det gick bra och att båda två mår bra... Måste vänta ännu ett par månader före vi slipper och hälsa på dem.. Man åker ju inte en 500 km så där extempore bara..
Men i alla fall.. Grattis Fanny.. Vi är så lyckliga för er skull...

Romeo blev 3 månader igår. TÄNK. 3 månader... Jag vägde honom här hemma igår för man är ju alltid lite nyfiken hur han har växt och enligt vår våg var han 4.5kg.. Skall bli intressant att se på fredagen vid råddan hur de tycker han har växt och utvecklats.. (Vi har 3 månaders kontroll).

Remissen hade åkt iväg till Tammerfors igår, ringde och frågade för han har haft två jobbiga dagar och vi hoppas på en tid så snabbt som möjligt. Men det hjälper ju inte annat än vänta och se...
Idag har vi i alla fall ögonläkare ( hoppas det är sista gången nu den här gången).
Sen får jag gå och njuta till massören...

Klart fall sa doktorn och grät...

Nej han grät inte.. Det var en sympatisk liten gubbe som lite såg ut som dr Snuggles men med rött hår och mustasch... Jag lyssnade på vad han berättade, detta bör opereras, hans symptom är p.g.a. bråcket, jag nickade och små log för att visa att jag förstod.. Han skall skriva en remiss till Tammerfors, ni får åka tillbaka dit.. WHAT?? Tammerfors.. Paniken steg väl smått i mig i det skede... Dr Snuggles fortsatte: Jo p.g.a lungorna åker ni till Tammerfors, där måste Romeo övernatta på barnintensiven när det blir dags för operation, det finns alltid någon på tehon både dag och natt... Jag kunde inte annat än försöka se glad ut, jag sa att jo vi känner bra till platsen och jag ville bara snabbt ut ur rummet...
Klädde på pojken i väntrummet var det satt ett annat par, gick med raska steg till bilen var tårarna börjar rinna.. Jag fick grym hepuli.. Tårarna bara rann när jag körde hem.. Tänk om han dör... Vi har ju inte hunnit döpa honom ännu.. Vadå tänk om han dör... Vem fasiken tänker så...
Sen kom jag på att föräldrarna inte får sova på tehon i Tays.. Tänk vad han skall fundera var vi är, och varför det är en massa främmande människor runt honom...

Sen blev jag vettig igen när jag kom hem och började fundera ut hur vi skall ordna det här, och hur glad jag egentligen är över att de äntligen fattade ett förnuftigt beslut och Romeo snart inte behöver ha sjukt mera..
Tänk hur man styrs av känslor.. Rädsla.. Före de positiva börjar dyka upp...Nu får vi då bara vänta på att få post från Tammerfors (borde enligt sköterskan komma inom ett par veckor).. Kanske vi hinner ha dopet före i alla fall, eller ännu bättre hinner komma hem tillbaka före dopet...

Ibland är han väll bara för gosig....

Hjärtat hade stämplat ut ur jobbet tio före sex och cyklat som en blå dåre till butiken för att köpa blommor åt mig.. När han kom dit var det stängt... Vilken besvikelse.. Så då cyklar han iväg till nästa butik och köper en kaffemugg och en nalle var det står i love you.. Visst kan han vara gosig ibland...

Förövrigt har jag och Romeo spenderat hela dagen med syrran. Vi for på ett familje kirppis som Linn hade ordnat och det kan ni läsa mera om här om ni vill... Vi gick ett varv och så åkte vi vidare till GW-gallerian, gick i lite butiker och sen for vi på kaffe.
Träffade en mamma från mammabarn gruppen vår och hennes son. Ojj han var söt! Väntar på den där träffen var man träffas och bara pratar bebisar..
Efter kaffet åkte vi tillbaka till syrrans var vi ännu satt en stund före vi åkte hem...

Nu har vi just ätit en  sen middag, det blev hemlagad pizza och den var super god...Nu skall jag kila ut med hunden, sen blir det filmkväll och imorgon får vi äntligen träffa kirurgen! Önska oss lycka till...

Whoopi...

Det har hänt något på vägen.. Åt rätt håll är det på väg.. Idag omringas mina ben av ett par jeans jag använde före jag blev med lillen i magen.. Whoopi... I ärlighetens namn har jag ännu 5 kg överlopps kvar, har verkligen inte ändrat så mycket livsstil och tränande som jag så predikade om här tidigare.. Ingen platt mage, lite extra hull på armarna och benen men ta mej tusan jag är påväg åt rätt håll...

En utav de sötaste känslorna...

är att ha en liten sovande Romeo så tätt intill sig själv att man känner små små andetag mot sin kind.

<3

Det gick riktigt

toppen att vara på stan hela familjen... Vi började med en middag på Rosso. Super god mat, och lika god efterrätt... Åt så jag nästan storknade.. Eller egentligen kändes det helt passligt då när jag åt men här senare har jag fått känna mig som en uppstoppad gris.. (Konstigt vah?! Nästan en hel pizza och en chokladkaka med glass).
Romeo sov ända till efterrätten, då blev han tjurig men somnade igen i min famn så det gick fint.
Med mätta magar gick vi och söka dop kläder.. Det lyckades riktigt bra tycker jag..Romeo sov den tid vi gick i butikerna.. Så vi fick gå och titta i lugn och ro. Hittade kläder åt både far och son... Nu är det bara mamma som är utan, men det finns ju internet butiker..

Romeo fick till dopet hängselbyxor från Polarn och Pyret, och en vit fin skjorta att ha under...

Åt pappa hittade vi kläder på Dressman i samma färg

En fin pipo från P&P och en dreglis "behövde vi"

En ny halare... Den lilla i storlek 50 börjar vara trång, här är hela 62!

Och så fick Romeo en till Yoohoo- mindre modell.. Det hör till hans favorit leksaker.. Kan se på dem hur länge som helst.

15 minuter...

efter förra inlägget hoppade jag i bilen och åkte in till stan... Älsklingen tjatade så på mig så jag gick.. Undrar om han ville slippa mig... Och ha laatu aikaa själv med Romeo.. Men hur som helst.
Träffade syrran och hennes två vänner på Kaffehuset August vin terass... Jag gillar kaffehuset, hade ju vår bröllops middag där..
Det var riktigt trevligt, bra musik, mycket folk och bra stämning... Andre' från Sturm und drang var också på plats och bjöd på två låtar...
Saknaden efter Romeo var för stor så jag åkte hem efter ett par timmar...Här hemma låg båda hjärtana och sussa så sött 23.40 när jag tågade in...Det blir en ny kulturens natt nästa år igen och kanske man tar cykeln in till stan då...

Jees...

Detta kallas snabb leverans.. Fatta hur de lyckades så där snabbt. Jag beställde ju paketet igår på dagen, och idag fick jag trippa efter det från posten... Tänk om vi skulle fått en tid till kirurgen lika snabbt...

Nå i alla fall så ringde det en dam från sjukhuset och sade att: det kommer med ganska kort varsel men hon har postat brevet, vi får komma och träffa kirurgen på måndagen.. Kort varsel... Jag skulle hoppa i bilen direkt idag om vi skulle ha fått en tid då. Det är ju länge till måndagen!(Jo jag vet, det finns andra sjuka och bra var det ju att få en tid till måndagen). Lillen har haft så ont ikväll och bara varit ledsen.. Hoppas hoppas hoppas vi kommer fram till någon bra lösning på måndagen...

Ikväll eller hela natten är det kulturens natt på stan... Älsklingen tycker att jag ska gå dit en sväng så jag får umgås med någon annan och inte bara sitta här så nu velar jag fram och tillbaka om jag skall köra in en sväng till stan..
Men jag får så dåligt att vara när Romeo har varit så gnällig... Visst vet jag att hjärtat klarar sig bra här ett par timmar men ändå...
Kvällen är ju ung än så kanske jag infinner mig i stan senare idag.

I finland har vi så underbart bra sjukvård...

jo visst är det bra att vi får den vård vi behöver för en liten peng, och man blir inte hemskickad om man behöver hjälp men det är väl ända som funkar det....
Det är nästan så man skäms över att behöva säga att jag jobbar på centralsjukhuset för nu börjar jag verkligen förstå de som pratar surt om sjukhuset... Tänk att först när man själv är "patient" börjar man förstå att man egentligen borde vara läkare....

Nu var den beställt!

Har hittat en ganska snygg och praktisk bärsjal på nätet så nu har jag beställt den.. Bara att vänta på att den anländer så kanske jag börjar få gjort något på dagarna...

Vad vi har sysslat med...

denna regniga dag... Vi sov som vanligt till klockan 9.. tycker det är väldigt bekvämt och skönt att ha en bebo som gärna sover bredvid mamma till klockan 9.. Jag matar honom en gång på natten, Mati matar honom före han far till jobbet där efter klockan 6 och sen sätter han bebo bredvid mamma i sängen och där ligger vi skönt och sover varje morgon till en 8-9 tiden.. Hur skönt som helst! Hoppas det håller i sig läääänge för nu får jag mera sömn än jag fått före Romeo kom.. Komiskt eller hur?
Sen teg vi upp, Romeo åt och så blev det lek och jumppa... Vi brukar ha jumppa stund varje morgon så han skall få öva sig att använda kroppen...
Och det börjar gå riktigt bra ska jag säga.

Sen for vi och badade... Hade tänkt bada redan igår men vi lämnade det till idag så vi skulle ha något skoj att göra.. Romeo tycker alltid att det är lika skönt att bada.. Tror att det hjälper mot hans magknip.
Efter badet fortsatte vi med vår lekstund, och så skulle det bli middagsvila...

Jag kom på bästa iden att baka morotssemlor... (not, med tanke på klockan) Värmde mjölken till semlorna alldeles för varm.. Skulle gå i duschen så länge det svalnade, fick av mig kläderna och bebo börjar gråta.. På med kläderna försöka trösta, och ge mat.. Bra bebis somnade efter det.. Tillbaka i en snabb dusch, fick degen fixad, och började laga korvsoppa.. Romeo gråter igen och nu slutar det inte.. Eller jo det slutar när jag har honom i famnen, när jag sätter ner honom börjar han gall skrika.. Så där håller det på varje dag hemma hos oss efter maten klockan 12... Undrar vad det beror på.. Han vill bara vara i famnen.. Vi får definitivt nu ta och skaffa oss en bärsjal för jag får ingenting gjort på flera timmar när Romeo bara skall sova i famnen..
Men ett pris borde jag få i alla fall för idag.. Jag har kokat soppa på en hand (okej Laras mage fick hälften av korvarna som flög ur stekpannan), gräddat morotssemlor med en hand, ätit lunch (ett par semlor) med 1 hand. duktiga jag/vi <3

Romeo och Julia...

Idag har jag och Romeo suttit på cafe' i stan för första gången... Och bra gick det.. Ett litet gnäll där han låg i vagnen men när jag tog upp han och han fick komma i famnen så sov han som en ängel hela tiden och mamma fick sitta och prata i fred.
Vi hade träff med Katja och Julia som vi har träffat på sjukhuset. Lilla Julia är också en preemie och född bara några dagar före Romeo så det tycker vi är jätte skoj med jämnårigt sällskap och nästan lika gammal till veckorna annars också...

Sen var vi ännu via H&M efter en present så nu borde vi vara klara att hälsa på en annan liten bebis här om ett par veckor..

Kärlekens löfte...

Igår åkte vi iväg till J-city igen.. Vi skulle få bevittna kärlekens löfte... Matis mili kompis Matias gifte sig med sin Pernilla. Det var så fint. Redan när Mendelssohns bröllopsmarsch började eka i kyrkan rann mina tårar.. Vet inte om det ännu är hormonerna eller om man tänkte på sin egen dag när man gick in i kyrkan till samma sång men vad vackert det är.. Prästen talade fint och de var så fina båda två. Det var helt enkelt vackert!
Efter vi varit i kyrkan fortsatte de till bröllopsfesten och vi for tillbaka till fammos var Romeo var.. Vi hade inte anmält oss till festen eftersom vi inte i det skede visste alls hur det skulle bli med Romeo.. Men de gick bra så här också... Att bara gå till kyrkan. De hade säkert en jätte trevlig fest, och vi får se bilderna sen när vi åker och hälsar på...

Den där känslan....

När man sitter hemma vid syrrans och är omringad av familjen... Tänk att man är född i en sån familj med så underbara syskon.. Att vi har en så bra kontakt.. Att vi syskon håller ihop i vått och torrt.. Att kusinerna får växa upp med varandra.. Att ha underbara tjejer som vill gosa och tycker att moster är pop... Att Romeo har så många famnar han får njuta i.. Det värmer mitt hjärta otroligt mycket...
Har skrivit det förr men skriver det igen.. Mina syskon och syskonbarn är total lycka för mig...

Och så fick Romeo en efterlängtad snuttefilt med samma kossa som resten av hans Dinglisar!

Så åkte vi igen...

till labben.. Samma glada pikka tant öppnade dörren och skojade på med oss så länge vi var där.. Romeo gav ett litet skrik men när hon tryckte ut blodet tyckte han säkert det var så skönt med fot massage att han somnade...
Ringde redan råddan om svaret och hb:t hade inte sjunkit... Det låg på 92 idag så det blir säkert en ny kontroll efter 1-2 veckor.. Pratade mera med henne om bråcket också idag, eftersom det verkade så sjukt igår kväll så hon skulle tala med läkaren och sedan ringa mig ifall vi skulle få en mera brådskande tid till kirurgiska..Jag väntar och väntar på samtalet... Jag VILL att det kollas upp så snabbt som möjligt före vi har mera problem med magen... Som jag har sagt från och till från första början att magen är i oskick... Kolik är alltid svaret.. Nu vet jag ju självklart att det måste vara bråcket som bråkar eftersom Romeo gall skrek igår när vi jumppande och jag rörde i bråcket.. Stackars liten <3 Tänk när alla krämpor är borta någon gång hur skönt det kommer att vara för honom... Han får njuta av livet.. Har läst en hel del om bråck idag på nätet.. Kom underfund med att det är väldigt vanligt hos preemisar och att själva ingreppet är snabbt och ganska lätt.. så det lättar ju lite i modershjärta att veta...

Hjärtat skulle ha haft match ikväll men suprise suprise så har hans motståndare blivit sjuk.. Visst är det så typiskt när man kämpar med vikten, maten och träningarna så har man ingen motståndare.. Nå hur som helst så skulle han väl åka med dit, ifall motståndare skulle hittas.. Och så behövs det väl ändå hjälp där på platsen med allt möjligt, så Romeo och jag skall fara och spendera kvällen med moster och kusinerna igen. Skoj!

Idag har jag och lillen...

hunnit med en hel del... Vi sov på morgonen länge.. tror båda två var trötta efter att vi vakat inatt med magknip.. sen trippade vi iväg till råddan... Det blev en hel del med information.. Positiva var att Romeo har växt jätte bra.. Idag var han hela 3850g och 53cm.. Liten blir stor <3 Det negativa var att hb hade sjunkit nu igen... Det blir ett nytt lab imorgon så vi får kolla upp att det inte sjunker ännu mera...
Så har han fått ett nytt bråck.. Jäkla bråck.. Så nu skulle läkaren skriva en remiss till kirurgiska polikliniken så vi får gå dit och ringa barnpoli om vi borde komma tidigare på kontroll än det var meningen.. I och för sig så är väl inte bråcket i sig själv i det här läget farligt men det är ju om det måste opereras som det alltid finns en liten risk.. Nu är det bara att vänta och se... Vi får fortsätta att ta en dag i taget tills vi vet mera...
efter rådgivningen kom vi bara hem snabbt och åt eller ja Romeo åt.. sean packade vi oss i bilen och åkte till Wasalandia var sötaste kusinerna och moster väntade på oss.. Tur så hade syrran fått tillbaka sin vagn så vi fick låna den.. eftersom jag ännu heller inte har testat att lyfta i vår egen vagn i bilen.. Men Romeo tyckt att det var lika skönt att sova i mosters vagn..

Jag frågade Elsa.. Är du mosters gulle? joo <3

Walle var nog mest pop.. Tänk vilket jobb att krama om folk hela dagarna...