fått vara utan näsmagslang på förmiddagen =) Han är så underbart söt när man får titta på hela hans ansikte utan någo extra tejp och slang. Han åt också ganska bra själv de två gångerna jag matade honom men tror nog de tar och sätter tillbaka slangen på eftermiddagen så han inte behöver kämpa med maten om han är trött... Han måste ju få vila liten <3..
Själv skulle jag gå till stan på eftermiddagen, men fick världens vredesutbrott i bilen så hjärtat körde hem mig och for själv iväg på utveckligssamtal. Så här sitter jag, efter en miljoner tårar och är så trött på allt igen en gång... Det är tungt,.. Jag vill inte skrika och vara arg och stressad hela tiden.. Jag vill vara glad och positiv... Jag vill ha hem Romeo, förstå mig inte fel. Det är klart att jag vill han skall vara stark nog att få komma hem och vi blir bra behandlade på sjukhuset och han har det super bra där, men när alla andra rumskamrater man får slipper hem så känns det som om vi ännu kommer att vara evigheter där..Dagen kommer när vi slipper hem och jag kommer att vara livrädd om vi klarar det så jag är glad att vi är där tills det är 110% säkert att vi klarar oss MEN ändå..
Jag vill ha nya kläder och inte gå med samma byxor dag ut och dag in eftersom min kropp verkligen inte ser ut som den gjorde före... Jag vill ha tillbaka min kropp.. Jag vill ha en massa tid att hinna städa, laga färdigt Romeos rum, umgås med hunden som det är förskräckligt synd om som måste vara så mycket ensam. Jag vill vara med Romeo 24/7.. Jag vill och vill och vill.... Varför skall jag ha så svårt att fatta att situationen är som den är.. Jag kan inte få 10 timmar till på dygnet och jag kan inte finnas överallt och ha tid med allt...
Grattis till lill killen!
SvaraRaderaFör ett halvår sen bodde vår bebis också på sjukhus. På grund av en havandeskapsförgiftning slutade bebisen växa och jag blev igångsatt i vecka 34+2.. Lill killen vägde 1810 gram och fick stanna kvar och äta upp sig i tre veckor.
Måst bara tacka för att du delar med dig på bloggen! Alltså du beskriver ju många av de sakerna som jag funderade på då...Jag tog aldrig nån samtalsterapi på sjukhuset och ångrar mig ännu...
Styrkekramar till er ! Och snart kommer nog lille vän hem! Försök vila lite mellan varven också fast det är svårt..
Tack =)
SvaraRaderaVad bra om du får ut någon nyttig information av det jag skriver.. Tycker själv att det har varit svårt att hitta någon bra information, eller erfarenheter av de som varit med om samma sak.
Det är nog bra med samtalsterapi. Vi har gått varje vecka och träffat sjukhuspsykologen och hon har varit jätte bra och till stor hjälp. Det är nog viktigt i det här skede att få prata ut om saker.. Så man inte håller all smärta inom sig själv.
Underbart att ni fick gå hem ändå så pass tidigt, och jag förmodar att han mår bra nu :)
Kramar till er och glad midsommar!