Vi har alltså varit på språng idag.. Hade beställt tid till labben och sen for vi in via rådgivningen och väga oss.
Idag såg måtten ut så här: vikt 2680g, längd 47cm, och huvudomkrets 33.3... Pojken växer! Lab-svaren var klara redan när vi kom till råddan och de var helt bra. Hb hade sjunkit lite men det var nog så lite... Romeo var så duktigt.. Och till min förtjusning hade han kakkat när vi kom till råddan så läkaren fick titta i blöjan. Nu är jag då lite lugnare en stund igen.
När vi nu "vet" att allt är bra och hb inte sjunkit kan vi bra ta och fara ut på premiär tur idag med vagnen.
Jag förstår dig.Jag var likadan när mitt äldsta barn var liten,och han är inte född för tidigt..minsta lilla avvikande upprörde mej,när jag läser dina tankar om din oro är det som att flytta sej själv bakåt 8 år i tiden..jag tror det har att göra med hurdan personlighet man är,endera så är man orostypen eller så inte.Min syster fick en pojke i vecka 31 och hon oroade sej inte särskilt mycket sedan de kom hem från sjukhuset.(han mår utmärkt nu!) med åren och när följande barn kom 2 år senare var min oro så gott som borta,så det blir ju lättare med tiden,och lite "hysterisk" måste man ju få vara!kram :)
SvaraRaderaRoligt att du delade med dig! Jag har hört det där förr jo, att första barnet oroar man sig så för och åker in till hälsovården för minsta lilla besvär medan med det andra är man betydligt lugnare. Är nog den som oroar mig annars också ganska mycket men hoppas oron lite släpper när vardagen börjar rulla på ordentligt här.
SvaraRaderaKram =)