Jag har ett barn som är grini... Magen spelar honom spratt.. Ända gång jag hör mitt barn skrika (inte mycket gråt men några hjärtskärande små fågel skrik) är när magen bråkar rejält.. Tur att det inte är ofta... Det är hemskt att titta på och försöka hjälpa när man inget kan göra... Nästan så mamma släpper en tår.. Vart försvann den härliga morgon fiilisen??
(Förlåt för att ni nu som då har hamnat att titta in i en ny blogg... Nu ser det nästan ut som jag vill och skall inte ändra mig på ett år minst! ) Det är kanske ett löfte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar