när hjärtat dunkar hårt.. Dunk dunk.. Och tiden går långsamt... Man är pirrig och nervös... Har ett sådant ögonblick för tillfälle,.. Hjärtevännen är på ultra precis nu.. Jag vet hur det känns, hur nervös man var, hur man väntat på det i veckor före man slapp dit... Hur man var orolig...
Jag har försökt övertyga henne om att allt nog är bra... Nu kan jag inget annat än vänta med telefonen i handen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar