När man skall flytta...

Lilla Romeo har blivit stor och stark, så pass bra i skick så imorgon flyttar vi till Vasa. Som vi har väntat på att få fara närmare hem, men visst känns det konstigt, de har gått så bra och så snabbt framåt. Nu är vi vana med rutinerna här, hur våra dagar ser ut. Och nu skall vi flytta. Känns så tudelat. Är vi verkligen så starka att vi klarar av att flytta. Kommer resan att gå bra?! Romeo åker ambulans med en skötare från tehon här, och vi åker efter först senare på dagen. Får träffa min prins först på kvällen. Kommer att gråta miljoner tårar före jag får vara nära Romeo igen, pussa hans huvud och se på honom när han studerar mig med sina stora ögon när jag pratar med honom.
Det tar så sjukt att bara tänka på att han skall åka ensam iväg.
Själva skall vi få kris hjälp här före vi åker iväg, vilket är jätte bra att få prata med någon expert vad man gått igenom och hur man känner. Så vi inte stöter på några oväntade känslor när vi början komma tillbaka till vardagen sen.
Sen måste vi föra tillbaka bröstpumpen från hell.. den är från typ 50-talet och det tar grymt sjukt att pumpa, men visst har vi kämpat. Hoppas verkligen de har någon modernare sort i Vasa men så länge det fungerar och jag får mat åt Romeo är allt bra.
Nu skall jag försöka blunda en stund så inte tröttheten tar över imorgon för då blir det ännu fler tårar. Håll tummarna för oss!

En glad Romeo <3 som åt hela 8 ml ikväll från tutt sprutan...

Familjeporträtt från tehon